Gott nytt 2015, vi ser väl till att göra det bra nu?!

Älsklingen är på uppdrag i sthlm denna helg, å jag hade helt glömt hur dålig jag är på att sova utan honom.
Blev ju inte enklare av att ett gäng aspackade killar började mucka gräl utanför mitt sovrumsfönster. Heder åt polisen, dom var där rätt fort. Men tydligen inte tillräckligt fort för grabbarna hann vidare.


Känns ju inte direkt bättre att veta att grannen (samma gata, 1 hus bort) blev mördad för bara ett par nätter sedan.
Vad händer med den här staden egentligen?

Så nu ligger jag här klarvaken vid midnatt och irriterar mig över rethostan som vägrar ge sig. Besviken på alla dessa fulla/påtända människor som inte tar livet på fulla allvar och ser till att göra något av sina liv. Vi har bara ett varsitt, ta då ingen annans.
Jag ligger och lyssnar till de trygga andetagen från det liv jag skapat, det finaste jag gjort. Jag hoppas att världen ska vara lite tryggare när hon ska bli stor.

Ja här ligger jag ändå nyårslycklig, med hopp om framtiden. Ett helt år har rusat förbi i raketfart. För nästan precis ett år sedan hade jag min första dejt med Marcus. Jag lär aldrig glömma den och jag är så lycklig att jag gick på den.
Jag har ju nu världens finaste pojkvän som jag kan ligga här och sakna. Jag har två vackra, friska små barn och en familj som jag verkligen tycker om. Det är så mycket mer än många andra har. Jag är så tacksam!