Mitt i livet

En ny start!

Kan inte tänka på annat

Kategori: FRÅN HJÄRTAT, VARDAG

Hej, 

Det har varit en riktigt jobbig dag, så fort jag klev ut genom dörren från jobbet så började tårarna forsa. Det gick inte att hålla emot längre, jag ville inte hålla inne dem längre. Jag har försökt vara glad och hålla mig positiv men det är svårt. Tankarna vandrar genast iväg, igår var jag lyckligast i världen å idag kan jag bara tänka på hur orättvist livet är. 

Älskade, fina du, kämpa! Vi behöver dig <3


Vad gör det?

Kategori: FRÅN HJÄRTAT, VARDAG

Gokväll!

Det är livsfarligt med för mycket fritid, tankeverksamheten går på högvarv. Jag vet inte om jag är arg eller ledsen längre, känslorna har gått ihop och bildat en sorts apati. 
Jag blir så trött på människor som bara tänker på sig själva och struntar i hur deras beslut påverkar andra. Modersinstinkten gör mig ursinnig, det här är ju något som påverkar mina barn. Dessutom blir jag förtvivlad över att jag inte kan skydda dom mot det här. 
Jag hatar att inte ha kontroll över det här, det gör så ont så jag vill spy.

Jag blir faktiskt äcklad av hur vissa människor håller på, jag kan inte hjälpa det. 


Men i det här fallet kan jag hålla huvudet högt. Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag är så jäkla glad att jag kommit så här långt, jag mår ju bra. Nu ska jag göra vad jag kan för att skydda mina barn.

Tyck vad ni vill, jag vet mycket väl hur jantesverige fungerar. 

Pussar till er som förtjänar det!

Tankar och känslor

Kategori: FRÅN HJÄRTAT, VARDAG

God morgon!
 
Igår tog vi en utflykt till Eskilstuna, närmare bestämt Tuna Park då centrum är stängt på söndagar. Men jag blev förvånad över att den staden, som är vacker med sin stadskärna omringad av vatten är så långt ifrån den verklighet jag lever i.
Jag och min familj satt på ett fik och runt omkring mig hörde jag ett sorl av röster, på språk jag inte förstod. Skrattandes och emellanåt med höjda röster, sådär så man tror att de skäller på varandra och är arga. Känslan som uppstod i mig, utanförskap. Vetskapen om att dom förstår nästan varje ord jag säger och jag inte kan ett enda av deras. I butikerna var det samma sak, folk höll upp plagg och kommenterade dem på ett språk jag inte ens kan namnet på. "Alla är välkomna", "alla ska med" är slogans man sett i samband med politiska evenemang. Men just då kände jag mig exkluderad, jag fick inte vara med i gemenskapen. Jag kände mig vilsen och osäker, flerspråkiga personer har ett enormt försprång. Sedan blev jag ledsen, jag vill inte vara en främling i mitt eget land, jag vill också tas emot med öppna armar så som politikerna uttrycker sig. Jag vill att någon ska bry sig om att jag acklimatiseras i mitt land, jag vill bli introducerad och erbjuden att lära mig nya språk. Men framför allt vill jag inte känna mig mindre värd för att jag är född och uppvuxen här.
 
Politikerna har en svår uppgift som de tyvärr misslyckas totalt med. "Alla ska med", men vissa glöms bort, röster som aldrig kommer att höras och de som stilla lider av utanförskap.