Mitt i livet

En ny start!

I startgropen

Kategori: VARDAG

Heiii, jag har nu fått min praktikplats och överlevt en hel dag. Det där med överlevandet var inte så svårt för alla var jätte snälla. Känner mig välkommen och jag hoppas och tror att jag kan göra en bra insatts. Idéer är välkomma på den här arbetsplatsen så när min maniska fas sätter igång kanske jag har massor att tillföra.



Dock genererar inte det här jobbet massor av pengar så för att få ihop till en efterlängtad resa så säljer jag av allt mitt gamla skrot på tradera. Det går faktiskt bättre än förväntat! Så förhoppningsvis kan det bli en utlandstripp av alla mina gamla kläder.

Nu är det kaffedax, ha en bra dag. Hoj hoj!

Mardröm

Kategori: VARDAG

Godmorgon! Känns som att jag fortfarande inte vaknat upp ur min mardröm. Kanske för att livet även i vaket tillstånd numera ter sig som en mardröm. Paniken förföljer mig och det känns som att min hud brinner. Klådan blir inte bättre trots hydrokortisonet och utslagen blir bara värre för varje dag. Bestämde mig häromdagen för att börja ta bilder på utslagen eftersom dom tycks förflytta sig. Kan vara bra att visa för tant doktor imorgon. Även om jag är skapligt glad över att få komma dit imorgon så känns det som ljusår härifrån. När man jagas av denna ständiga panik så är varje minut på tok för lång. Måste försöka hålla mig samman så länge barnen är vakna, jag hatar att bryta ihop inför dem.

Im okey!

Kategori: VARDAG

Heiii...
 
Är nu inne på andra sjukveckan, det börjar tära på krafterna. Jag känner mig konstant trött och har ingen lust att göra någonting. Jag får på något sätt vara glad ändå, det kan ju alltid bli värre. Dessutom får man vara inne såna här dagar när vädret är ostadigt, det hade varit betydligt jobbigare med fint väder och viljan att vistas utomhus.
 
Klådan vill inte ge med sig heller, jag har köpt alla möjliga krämer och salvor som ska vara bra mot irriterad hud, men ingenting hjälper det minsta. Klådan kring ögonen är värst, den ger mig riktig panik emellanåt. Blir det inte bättre efter tre dagar med kortisonsalvor så får farbror doktor ta å titta på mig. Vet ju inte om det är en biverkning på mina mediciner eller om jag helt enkelt är överkänslig mot något just nu.
 
 
 
Ska försöka att fokusera på arbetssökandet idag, inte jättelätt när man har lillfia hemma. Men då slipper jag ju iaf vara ensam och gräva ner mig. Vad skulle jag göra utan mina fina barn?
 
Gotta Go!