Mitt i livet

Jag visste att det skulle va bra att sova på saken. För idag kom ett glädjande besked, nu är jag ett steg närmre ett nytt jobb där jag slipper pendla 120 mil i veckan. Det känns så sjukt skönt, men det betyder också att jag antagligen kommer bo kvar i Sala, på gott och ont.

Veckan då barnen är hos sin pappa är sjukt jobbiga, jag längtar så mycket efter mitt smått att det gör ont. Men nu ser jag verkligen fram emot midsommar, för första gången på flera år. 

Håll tummarna för mig nästa vecka, så jag kammar hem jobbet :)