Tankar och känslor
Kategori: FRÅN HJÄRTAT, VARDAG
God morgon!
Igår tog vi en utflykt till Eskilstuna, närmare bestämt Tuna Park då centrum är stängt på söndagar. Men jag blev förvånad över att den staden, som är vacker med sin stadskärna omringad av vatten är så långt ifrån den verklighet jag lever i.
Jag och min familj satt på ett fik och runt omkring mig hörde jag ett sorl av röster, på språk jag inte förstod. Skrattandes och emellanåt med höjda röster, sådär så man tror att de skäller på varandra och är arga. Känslan som uppstod i mig, utanförskap. Vetskapen om att dom förstår nästan varje ord jag säger och jag inte kan ett enda av deras. I butikerna var det samma sak, folk höll upp plagg och kommenterade dem på ett språk jag inte ens kan namnet på. "Alla är välkomna", "alla ska med" är slogans man sett i samband med politiska evenemang. Men just då kände jag mig exkluderad, jag fick inte vara med i gemenskapen. Jag kände mig vilsen och osäker, flerspråkiga personer har ett enormt försprång. Sedan blev jag ledsen, jag vill inte vara en främling i mitt eget land, jag vill också tas emot med öppna armar så som politikerna uttrycker sig. Jag vill att någon ska bry sig om att jag acklimatiseras i mitt land, jag vill bli introducerad och erbjuden att lära mig nya språk. Men framför allt vill jag inte känna mig mindre värd för att jag är född och uppvuxen här.
Politikerna har en svår uppgift som de tyvärr misslyckas totalt med. "Alla ska med", men vissa glöms bort, röster som aldrig kommer att höras och de som stilla lider av utanförskap.
