Jag får vara otroligt glad över att galningarna bestämde sig för att somna vid sjusnåret, det var himlans tacksamt.
Så mamman fick lugn och ro att avsluta en bra bok så här på kvällskvisten.
Jag funderar och funderar över hur man bäst botar barnens trots, å har insett att dom små rackarna helt enkelt genomskådar mina små hot om straff (timeout i soffan, MED stängd dörr). Efter Leas tredje time-out var det inte lika kul att sparka på brorsan, så nu sätter jag hårt mot hårt för att se hur lång tid det tar innan hon tycker att det inte är något straff. Vad ska man då hitta på?
Lillebror är betydligt enklare eftersom han hatar att bli utvisad från leken, däremot hittar han på nya hyss som han tror är ok. Så här hemma är förvirringen ibland total men det är bara att inse att man helt enkelt inte får vara FÖR snäll som mamma utan en regelrätt domare.
Jaja vi övar igen imorgon och hoppas att dom snart ska ledsna på utvisningar och börja vara lite snällare mot varandra.
Nu tar jag natt!