Om man ändå visste
Kategori: VARDAG
Precis hur jobbig en treåring kan vara, så skulle man nog dra sig lite för att skaffa barn. Jag tyckte att 2års perioden var jobbig när barnen hela tiden skulle testa mina gränser. Men nu i treårsåldern driver dom mig till bristningsgränsen.
Helt plötsligt kan man inte klä på sig själv, inte prata och säga vad man vill utan bara gnälla och skrika tills man får det man vill ha. Ingen mat duger, allt är äckligt. Inget är roligt, allt är jobbigt. Dessutom får man stå ut med alla dessa dryga kommentarer. "Fattar du inte!!?" har blivit standard här hemma och nej jag förstår inte varför du sitter och skriker som en tok. Dessutom tycks allt förbjudet helt plötsligt vara okej så fort mamma vänder ryggen till, och om man får skäll, då ska ni helt plötsligt åka till pappa. För "mamma är dum och pappa är snäll". Pappa säger inte nej nej nej.
Den som sa att barn inte kan ljuga har helt fel, mina ljuger värre än Pinnocchio. Den som sa att barn inte har något ont i sig har inte sett barnen slåss bitas och dra varandra i håret. Nej jag är så less på alla missvisande filmer om hur ubergulliga barn är. ALLA barn är inte guds änglar, dom är helt enkelt bara guds barn. Små egoister som bara bryr sig om sina egna intressen.
Men visst barn är jättemysigt, dom få gånger dom faktiskt är snälla eller sover. Tack och hej!
