Heiii...

Jag tänkte passa på att skriva om Williams förlossning, innan jag helt har glömt bort det.

Jag vaknade som vanligt på morgonen den 7e februari, ganska dåligt med sömn. Eftersom vi hade spenderat helgen i Sthlm så hade jag lite att städa upp här hemma. Jag mådde inte så bra så Lea fick stanna hemma från dagis. Så vid tio tiden satte jag på en tvätt och diskmaskinen. Jag började få lite ont i magen och tänkte att det var såna dryga förvärkar som jag haft från och till sedan jag var i vecka 30. Men för säkerhets skull så ringde jag svärmor för att kolla om hon kunde ta Lea ifa bebisen tänkte komma ändå.

Vid 11 tog jag ett bad med Lea. Sen fick jag jätte mycket värkar när jag klädde på mig. Med 4-5 minuter mellan värkarna passade jag på att sminka mig. Jag var ju övertygad om att jag inte skulle få någon bebis idag. Kl 12 ringde Linda och frågade vad jag skulle göra idag, -föda barn, svarade jag :). Jag hade då verkar med 3 minuters mellanrum och det kändes som att bebisen tröck på nedåt. Ringde Jens och bad honom komma hem för nu började jag få riktigt ont. Så ringde jag förlossningen och förvarnade.

Medans jag väntade på att han skulle komma hem så packade jag bb väskan och Leas övernattningsväska. Halv ett var Jens hemma och då var det bara att åka in, för jag började bli nervös att jag skulle föda hemma annars. Så svärmor fick möta oss i Västerås för att hämta Lea för vi kunde inte vänta tills hon kom hit.

Klockan 13 skrev vi in oss på förlossningen. När dom undersökte mig halv 2 var jag öppen 6cm och jag bad om att få sterila kvaddlar. Barnmorskan trodde att det skulle dröja ett tag innan bebisen var på väg så hon lämnade oss i lugn och ro. 10 minuter senare ringde jag på larmet för då kändes det som att bebisen var på väg ut, å jag var helt säker på att jag höll på att gå sönder.

Ett par sekunder senare var rummet fullt av folk och benstöden fälldes upp. Öppen 10 cm och huvudet skymtades. Just då var jag övertygad om att jag skulle dö av smärtan, inte ens lustgasen gav nån smärtlindring. och nu fanns ingen tid för en EDA. Det var bara att börja krysta, krävdes nog bara 3 värkar sen var han ute. 13:59 föddes våran fina pojke.

Allt gick så fort, från att värkarna började kl 10 tills att han föddes 13:59. Jag som var övertygad om att jag väntade en flicka fick en liten chock när jag fick höra att det var en liten pojke. Men vi blev så lyckliga!